Flickr. Dagens tillbakablick.

Åh. Har börjat använda mitt gamla Flickr-konto igen. Höjer helt klart bildkvalitén på bilderna i bloggen. Jag har hittat en massa gamla fina bilder på Flickr som jag publicerat i mina tidigare bloggar. (Det här är nog min 4:e blogg i ordningen, möjligtvis). Så, här kommer dagens tillbakablick.

Fotot är taget precis vid vagnhallen i Majorna hösten 2009. Jag hade precis flyttat till Göteborg och utforskade stan till fots och med kameran i högsta hugg. Jag vill minnas att det var en ruggig höst, en typisk göteborgshöst. Men vad gjorde det när jag helt plötsligt fått en massa trevliga klasskompisar? Det hände saker mest hela tiden. Det gör det fortfarande visserligen.

VM i fika.

Okej. Jag erkänner. Jag är en sucker för fika. Det finns inget mysigare än att bara dricka té, äta en kaka och prata bort en timma eller flera. Det gör mig glad, avslappnad och ger dessutom många intressanta tankar och perspektiv. Och på något sätt tycker jag ändå att det är okej att unna sig ibland. Mitt i alla hysteri kring LCHF-dieter, GI-bilagor och viktminskningstjänster får man inte glömma att hälsa är så mycket mer än vad du äter. För mig är det grymt hälsosamt att fika. Ett vinnande koncept helt enkelt.

Emma klyver med stil.

Spektakulärt bakverk, minst sagt. Maräng med någon chokladkräm i.

Le bun. Nä, jag kan inte franska. Kommer inte ihåg vad det heter på tyska. Vaniljbulle på svenska.

Bloggvärlden älskar dem och jag var tvungen att testa. Macaron med lakritsmaräng, chokladkräm i mitten och citronkräm ovanpå. Mina fikavänner rynkade på näsan för lakritsen men jag ger den tummen upp.

My partner in crime.

Jag tömde min kamera igår ikväll. Det är lite som julafton för mig numera. Man vet aldrig hur resultatet av allt experimenterande jag håller på med just nu blir när bilderna visas i större format på datorskärmen.

Efter att ha sparat och laddat mentalt i ett par år införskaffade jag mig i somras en Canon 450D. Jag gillar inte att impulsköpa elektronik, dels för att man ofta får betala ett överpris om man ständigt vill hålla sig uppdaterad med senaste modellerna och märkena men också för att jag vill hinna läsa på ordentligt kring fördelar och nackdelar med den pryl jag siktat in mig på. Ni kan med hjälp av ovanstående argument förstå varför jag inte släppt in någon iPhone i mitt liv. Hur som helst är det rätt fantastiskt att bli med systemkamera. Jag tänker ofta i bilder och det är ett nyansrikt sätt att uttrycka sig på. Kameran ger mig möjlighet att fånga omvärlden ur mitt perspektiv.

Väntar just nu på att ett lämpligt tillfälle ska dyka upp så att jag kan plocka ut ett par guldkorn och framkalla foton. Ser fram emot att se resultatet och jämföra den nya kameran med min kompaktkamera.

Iron & Wine, en uppvärmning.

Nu är det inte länge kvar till Iron & Wine spelar på Trädgårn' här i Göteborg (4 februari). Väldigt nyligen släpptes senaste plattan Kiss each other clean som jag just nu spelar på repeat. Har fastnat särskilt för låten nedan. Skägg, folkpop och vackra melodier är grejjen.

Det är alltid lika intressant hur mina tankar kring en platta ändras över tid. Första gången jag lyssnar på den brukar jag ha som regel att lyssna på plattan från början till slut. På samma sätt som en bok ska läsas från början till slut ska ett album lyssnas på från början till slut. Men efter första genomlyssningarna brukar jag favorisera en eller två låtar som jag, om det är en bra platta, lyssnar sönder. Precis där är jag nu. Men efter ett tag växer kanske andra låtar på plattan. Låtar som behöver tid eller som bara behöver lyssnas på vid rätt tidpunkt.

Fantastiska Säkert!

Den 11:e mars kommer Säkert! till Trädgårn'. Och det här är så fantastiskt att jag inte får missa det. Visserligen kanske jag borde prata med min inre bankrådgiverska kring om jag har råd eller inte. Ska ju till Berlin och allt möjligt annat trevligt. Men troligtvis sökes: sällskap. I annat fall går jag nog dit själv, vilket kan vara precis lika trevligt.

Söndagsterapi.

Söndagar är vilodagar. Och precis som allt annat är vila en definitionsfråga. Jag började min söndag i tvättstugan, vilket följdes av en power napp på soffan och lite surfande. Efter det tog jag mig an en av mina absoluta favoritsysselsättningar: brödbakning. Det är något speciellt med att stå och knåda och skapa något med sina händer.

Har märkt att mitt matkonto skenat iväg senaste månaderna, troligtvis eftersom jag äter kopiösa mängder grönsaker och mejeriprodukter. Har även beslutat mig för att, så länge det är någorlunda ekonomiskt försvarbart, köpa så mycket ekologiskt som möjligt. Vid den förra storhandlingen fick jag med mig åtta eller nio ekologiska produkter hem. Nöjd! Att baka bröd är dock billigt som bara den, så jag ska försöka återinföra min brödbakningstradition. Idag utgick jag från ett recept på morotsbröd i kokboken Bröd, soppor & röror av systrarna Eisenman. (Tack päronen för julklappen!). Blev ett helt fantastiskt mjukt bröd som gjorde sig utmärkt med bregott och prästost.

Förutom brödbak har jag även hunnit med att tjöta bort 2 timmar på skype med två vänner som är utbytesstudenter i Prag och Wien. Det är tur att de kommer hem snart, för jag saknar dem båda två!

Kallt ute, varmt inne. Sommarbilder del I.

Så här i kyligaste januari är det extra trevligt att plocka fram gamla sommarbilder.

Jag är född och uppvuxen på landet med en massa djur omkring mig. Den här sommarkvällen i juli var vi ute på en promenad för att prata med vår trevliga koflock. Kossor är lite dumma, väldigt nyfikna och för det mesta snälla. Ser ni den vita lilla kalven i hörnet? I somras skuttade det runt ca 15 sådana i våra hagar. Oskyldigare finns inte.

Min pappa och en bautakossa. Bilden gör knappt hennes storlek rättvisa, hon är verkligen ingen man sätter sig på! Min pappa är för övrigt mannen som kan tala med kossor. Kanske inte så konstigt eftersom han varit jordbrukare/bonde större delen av tiden sedan han fyllde 15 år och slutade skolan. Han kan sina grejjor, helt enkelt.

Vildhallon från ett skogshygge. Att kunna plocka solvarma bär och strosa i skogen saknar jag i stan. Det är något otroligt rogivande över det.

Min syster och mamma börjar bli kameravana och poserar mer än gärna med en hoppbild. Här var vi påväg till ett event där man försökte återskapa delar av Axtornaslaget, det största slaget under Nordiska Sjuårskriget. Troligtvis sprang danskarna och svenskarna runt och stack ihjäl varandra inte så långt ifrån där min familj bor. Spåren från slaget dyker ibland upp i form av gamla kanonkulor som ser dagens ljus när bönderna plöjer sina åkrar. Det ni!

Under en av mina många fotopromenader i somras fångade jag den här blomman. Den måste ha uppenbarat sig i närheten av kraftverket, utmed promenadvägen som kallas för Kärleksstigen.

På den ljusa sidan.

Efter en intensiv tentaperiod känns hela livet som en enda stor lyxig tillvaro som jag får göra precis vad jag vill med. Jag kan läsa kurslitteratur bara för att det är intressant. Jag kan gå på föreläsningar och njuta av de trevliga föreläsningarna och mina klasskompisar. Och så kan jag svänga ner i Haga efter föreläsningen för att strosa, titta i skyltfönstren och köpa nytt té. Det är så mysigt att bara stå och lukta på téer och prata lite med någon tant som också är i samma ärende. Större än så behöver inte livet vara just nu.

För tillfället sitter jag hemma och lyssnar på blues, dricker Mambo Jambo och läser lite. Funderar på att gå en liten sväng till gymmet utan något speciellt mål. Att följa känslan. Bara för att jag kan och bara för att jag vill.

Söndag på en tisdag

Jag har helt välförtjänt tagit helg på en måndag och en tisdag. Tenta på en lördag och jobb hela söndagen, någon gång måste man ju vila! Igår umgicks jag med min syster på stan med shopping och fika på Systrarna Olsson. Efter det gick jag och tre vänner för att se Cornelisfilmen. Jag kan inte låta bli att tycka att Cornelis framställs som en riktig lurk men filmen ger även vissa förklaringar till hans problem. Det var hur som helst kul att ha sett filmen, särskilt om man som jag gillar musiken.

Idag försöker jag återställa ordningen i mitt lilla hem. Har röjt i alla pappershögar, slängt och arkiverat det som kan komma att ha någon form av värde för eftervärlden. Tänkte även springa en runda och påbörja någon av de femtioelva deckarna min mamma donerat till mig.

Dagens soundtrack är Radio Dept.s Never Follow Suit. Radio Dept. är ett av de band som har hängt med sedan min värsta indieperiod när jag var 17 eller så, vilket gör att de ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det är drömsk pop, ett stort lass shoegaze och en gnutta politik.

Tillgänglighet 2.0. Så nära får ingen gå.

Blipp blipp och kompis x är på Snålblåstgatan medan kompis y sörplar latte på Nordstan. Tillgängligheten via sociala medier verkar ha vridits upp ytterligare ett varv i min bekantskapskrets sedan Facebook introducerat Places. Med tjänsten kan du uppdatera din omvärld kring var du befinner dig i samma anda som Foursquare och Gowalla. Frågan jag ställer mig är vilken funktion de här tjänsterna egentligen fyller? Och viktigast allt: Hur nära ska vi egentligen låta människor i vår omvärld komma? När den fysiska positionen sammankopplas med det virtuella rummet och visas för allmänheten skulle jag vilja prata om tillgänglighet 2.0.

Visst finns det möjlighet att avskärma sig gentemot allmänheten. Du väljer själv vilka du vill vara vän med på Facebook och så länge du har tillräckligt höga säkerhetsinställningar är det bara utvalda personer som kan se dina uppdateringar kring var du befinner dig. Jag ställer mig dock skeptisk till om fördelarna med places överväger nackdelarna. En av fördelarna med places kan vara att funktionen underlättar nätverkande, exempelvis genom att jag snabbt och lätt kan kontakta folk för ett möte IRL när de är i närheten. Det finns även en smaskighetsfaktor i det hela. Det är spännande och intressant att veta var andra befinner sig. Mot det går att ställa den risk du utsätter dig för genom att berätta var du befinner dig. Hur kul är det när din bostad blivit länsad på sitt innehåll för att du berättat för Facebook att du är på gymmet? Ponera att du skulle vara en av dem som inte är på god fot med alla. Hur lämpligt är det då att uttala var du befinner dig? Du kanske inte ens visste om att du hade fiender? Ovan nämnda exempel associerar till någon form av brottslighet men tillgängligheten aktualiserar även frågor kring makt. Att sprida information på internet är på många sätt relaterat till en ovisshet kring vem som hanterar information och på vilket sätt.

Av integritetsskäl försöker jag vara restriktiv med att berätta var jag befinner mig i realtid i olika sociala medier. Det känns olustigt att alla andra vet så mycket om mig. Där drar jag gränsen för vad som är mitt och vad som är någon annans.

Här kan du läsa en artikel kring ämnet. Vill du ta bort places från Facebook finns instruktioner kring det här.

Göteborg från sin bästa sida

Har varit en effektiv dag idag, sett till antalet saker jag hunnit göra. Inledde dagen med ett par timmars tentaplugg, käkade lunch och gick sedan en fotopromenad till Klippan. Efter det följde ännu mer plugg, två timmar på jobbet och nu sitter jag här. Skönt att få lite ordentliga pauser mellan pluggstunderna! Gör helt klart att jag orkar lära mig mer. Det ska dessutom vara bra att stimulera båda hjärnhalvorna, har jag hört.

Det här med att stoppa huvudet i sanden verkade svanarna ha missuppfattat.

Precis här brukar jag alltid tänka på Håkan Hellströms textrad "Möt mig där båtarna rullar in". Det känns extra mycket Göteborg att stå under Älvsborgsbron och titta på fåglarna, båtarna och hamnen.

Punkdrömmar om Berlin

Jag har drabbats av tyskadille. Går runt och pratar tyska med allt som rör sig. Lyssnar till och med på tysk musik (?). Har inte riktigt anammat kulturen fullt ut. För att relatera till kurslitteraturen så har jag troligtvis börjat skapa mig en hybrididentitet. Okej, nu blev det lite nördigt här. Alltid lika härligt när man tentapluggar och börjar applicera teorier på allt och inget. Hur som helst: Häromdagen bokade jag och ett gäng vänner flygbiljetter till Berlin! Och idag bokade vi hostel! Notera utropstecknen!

Ska bli riktigt kul att komma iväg och hitta på något. Framför allt är det helt otroligt att alla sju kunde tänka sig att åka iväg samtidigt.

Lite vassare. Om syndromet duktig, snäll och söt.

Kan hända att titeln på min blogg uppfattas som lite kaxig. Vassare. Vässat. Skarpt läge liksom. Som att hon skulle vara lite bättre. Lite mer. Om du tycker det så kan jag bara bekräfta. Svaret är klarare än klaraste korvspad: Ja. Mitt syfte med den här bloggens titel är att provocera en aning. Och om jag inte provocerat dig så har jag åtminstone fångat ditt intresse.

Under de senaste månaderna har jag funderat en hel del kring hur jag förhåller mig till det jag presterar. Jag är en människa som driver, har många projekt på gång och som utan tvekan går in i många situationer med min fulla kapacitet. Det har nog nästan alltid varit så, skulle jag vilja påstå. Men en människas prestation, och framförallt min prestation, ska sättas i relation till det jag kan få ut av projektet jag driver. Det har verkligen inte varit någon självklarhet för mig tidigare. Jag är bäst på att slita varg, bita ihop och jobba, utan att någon riktigt vem om det. Inte ens jag själv. Jag lever upp till min uppväxts alla föreställningar kring att en flicka ska vara duktig, snäll och söt.

Att formulera mig i ord och skriva ner det jag tycker och känner har alltid varit ett sätt för mig att ta mig framåt, oavsett om det gäller att förstå mig själv eller om det gäller att ta mig mot ett specifikt mål. Den här bloggen blir således ett sätt för mig att töja på gränserna. Röra mig en halv stortå utanför bekvämlighetszonen. Utveckling är på sätt och vis lite skrämmande men å andra sidan det absolut bästa. Grovjobbet när det gäller ovanstående är redan gjort. Jag är på väg. Lite vassare. Jag tänkte bara berätta det för er.

Vargavintern

Väder. Finns det något ämne som engagerar en så bred massa med människor? Samtalsämnet fungerar i så många sammanhang i vår kultur, och i många andra kulturer för den delen också, att det tycks vara alla människors minsta gemensamma nämnare. En vinter som denna tycks ämnet vara mer i ropet än någonsin.

Själv önskar jag just nu att isen ska försvinna. Är riktigt laddad inför att börja komma i ordentlig form inför Göteborgsvarvet! Har under de bättre veckorna i höst kört upp till 5 träningspass i veckan och lyckats få in både spinning, fotboll, gym, skivstång och zumba. Skulle dock tro att jag snittat drygt 3 pass/veckan under hösten. Variation är hur som helst mitt ledord och också en av anledningarna till att jag orkar så många pass. Nu till våren funderar jag dock på att dra ner lite på antalet träningspass och istället köra längre konditionspass. Är ju ingen idé att vara jättesnabb på 6 km när det är 2,1 mil som ska avverkas. Funderar på ett intervallpass eller skivstångspass, ett mellandistanspass (ca 1 mil) och ett långdistanspass (2 mil+) i veckan. Lär behövas en upptrappning när det gäller distanserna, annars lär motivationen dö ganska snart. Ska bli kul hur som helst!

Så, kom igen nu isen. Du vet att du trivs bättre som vatten.

Blandband: Januari

Varje månad, eller kanske lite oftare än så om ni har tur, kommer det att dyka upp en spotifylista här. Folkets jubel!

Som med mycket annat så har jag ofta en tanke kring hur varje spotifylista ska se ut. Ofta syftar den till att fånga en känsla eller något som jag upplevt. Men att samla ihop ett antal låtar som faller mig på läppen tar lite tid. Av naturliga anledningar blir spelningslistorna därför en väv av känslor och upplevelser som på ett eller annat sätt avspeglar sekvenser av timmar, veckor och till och med månader i mitt liv.

Mina föreställningar kring musiken äger jag rätten till. Tankarna kring musik är något ytterst personligt för mig, precis som för många andra. Den här månadens spelningslista tycks vara mer mångfacetterad än vanligt. Det finns både stora förväntningar, framtidshopp, lite sorg, tröst, nostalgi, en stor dos pepp och en hel del glädje bakom listan. Det är inte säkert att du tänker som jag och jag skulle vilja påstå att det är hela poängen. Lyssna och bilda dig en egen uppfattning:

Januari månads blandband: Kom igen Johanna, vad skulle du annars göra?

Ps. Okej då. Tänkte färga er lite. I månadens lista finns bob hund med. Det får mig att tänka på Emmabodafestivalen och bilen som dog i Gislaved. Det ösregnade men jag blir ändå lite varm inombords. Ds.

Välkommen.

Efter ett par månader utan skrivandet börjar det bli dags att rulla upp rullgardinen och ta bort semesterskylten. Jag har saknat det här. Livet blir så trist och torrt utan bloggandet. Jag tror att kreativitet föder kreativitet, vilket gör den här lilla verksamheten ytterst meningsfull. Här ska mina tankar få frodas. Det är jag som sätter ramarna men jag lyssnar gärna på vad ni säger. Lämna en kommentar eller skicka ett mail. Eller tjuvkika och begrunda på avstånd, det är helt okej det med.