Jag är född och uppvuxen på landet med en massa djur omkring mig. Den här sommarkvällen i juli var vi ute på en promenad för att prata med vår trevliga koflock. Kossor är lite dumma, väldigt nyfikna och för det mesta snälla. Ser ni den vita lilla kalven i hörnet? I somras skuttade det runt ca 15 sådana i våra hagar. Oskyldigare finns inte.
Min pappa och en bautakossa. Bilden gör knappt hennes storlek rättvisa, hon är verkligen ingen man sätter sig på! Min pappa är för övrigt mannen som kan tala med kossor. Kanske inte så konstigt eftersom han varit jordbrukare/bonde större delen av tiden sedan han fyllde 15 år och slutade skolan. Han kan sina grejjor, helt enkelt.
Vildhallon från ett skogshygge. Att kunna plocka solvarma bär och strosa i skogen saknar jag i stan. Det är något otroligt rogivande över det.
Min syster och mamma börjar bli kameravana och poserar mer än gärna med en hoppbild. Här var vi påväg till ett event där man försökte återskapa delar av Axtornaslaget, det största slaget under Nordiska Sjuårskriget. Troligtvis sprang danskarna och svenskarna runt och stack ihjäl varandra inte så långt ifrån där min familj bor. Spåren från slaget dyker ibland upp i form av gamla kanonkulor som ser dagens ljus när bönderna plöjer sina åkrar. Det ni!
Under en av mina många fotopromenader i somras fångade jag den här blomman. Den måste ha uppenbarat sig i närheten av kraftverket, utmed promenadvägen som kallas för Kärleksstigen.
2 kommentarer:
Åh vad fint! Det är ju inte utan att man börjar längta efter sol, värme och ljusa nätter.
Vill ha sommar nu nu nu! Men snart så. Den som väntar på något gott :)
Skicka en kommentar