Livet just nu.

Bilden är ganska talande för mitt liv just nu. Mycket förändringsarbete, både i hemtenta och livet i allmänhet. Mycket té. Mycket tid framför datorn och väldigt lite fritid. Men det är något jag valt själv och det ökar helt klart känslan av kontroll. Plugget är intressant. Mitt jobb är intressant. Och tids nog ska jag hinna prioritera mina vänner, precis som jag vill göra.

All kärlek!

/J

Citat: mormor.

Idag skrev jag på kontraktet till mitt nya jobb. Känns riktigt riktigt bra! På tal om det framkom för en stund sedan följande, enligt mig ganska lustiga, historia

Min mamma berättade för mormor att jag fått jobb idag. Min mormor är kanske inte så uppdaterad i omvärldsdebatten, men dum är hon inte. När mamma förklarade för henne vad ett bemanningsföretag är framkom följande dialog.

"- Ja, Johanna ska jobba med att rekrytera, göra intervjuer och så. Bemanningsföretag håller på och anställer människor åt andra företag.

- Jahao jao.. Finns det företag som bara avskedar folk också?"

Fantastiska mormor!!

När mörkret skräms.

Jag är hemma på landet, i den lilla staden vid havet, för att ta igen lite pluggande. Tog tåget hem i lördags och möttes av båda min föräldrar på stationen som tog med mig till ett litet lunchställe. Det kändes skönt att åka hem och veta att jag skulle ha tre dagar helt för mig själv. För trots att jag är en social person som mer än gärna umgås med andra så finns det i grund och botten även en person som behöver tid till eftertanke och ensamtid. Får jag inte vara själv så orkar jag inte umgås med andra.

Så. Nu är jag här. Helt själv och skriver ett inlägg som handlar om ensamhet. Eller så handlar det snarare om rädsla. För en stund sedan tänkte jag ta mig ut på en promenad för att få luft mellan de vetenskapliga artiklarna jag brottas med. Artiklarna behandlar förändringsarbete i organisationer ur olika synvinklar och är faktiskt väldigt intressanta. Paus behöver man hur som helst. När jag stod där på gårdsplanen insåg jag hur mörkt det är ute. Jag tänkte gått åt ett håll men slogs av att jag skulle behöva gå förbi skogen. Började gå i motsatt riktning men kom inte så långt. Den bäcksvarta februarinatten stoppade mig. Reptilhjärnan meddelade att nu, NU, är dags att springa tillbaka hem till värmen.

Så jag vände tillbaka hem. Gick ett par varv på gårdsplanen och funderade över hur jag kunnat bli så feg? Jag har visserligen alltid varit lite rädd för mörker och särskilt mörka skogar, men det har tog rädslan till oanade höjder. För ett par år sedan brukade jag åtminstone klara av att springa ett par kilometer på kvällen utan att bli alldeles vettskrämd. Förnuftet säger att det troligtvis är säkrare att gå omkring i vår skog här i ingenstans på nattetid än i Göteborg på dagtid. Det tycks inte vara en dag då förnuftet härskar, denna söndag i februari.

Dagens tillbakablick.

Jag fortsätter att presentera gamla godingar från mitt Flickrkonto. Det här fotot är taget med min gamla Sony, tillika kompaktkamera. Trots sin vattenskada skall den inte underskattas: den kan åstadkomma mästerverk när den väl är på humör. Precis som bilden vid vagnhallen är det här fotot taget under en av mina fotopromenader då jag utforskade stan hösten 2008. 9:ans linje rullar under viadukten vid Kungssten så att det viner i tunneln. Min promenadrunda runt Nya Varvet är fortfarande en av mina favoriter.

Den här stunden är resten av mitt liv. Eller: Det som döljs i snö kommer fram i tö.

Det är rätt vackert när solen skiner över Majorna. Trots att det är februari och tanterna fortfarande går runt i broddar så börjar våren göra sig påmind. Det enda som kvarstår av snön är isen på gräsmattan utanför Hagakyrkan och små vallar ut med trottoarerna. Folk ser lite vaknare ut. Det är som att luften är högre och blåser bort vintertröttheten.

På nyårsafton, som i år firades i Stockholm hos en vän och hennes vänninor, konstaterade jag att 2011 kommer att bli ett händelserikt år på många sätt. Och nu när snön smälter så är det som att 2011 börjar visa sig som det egentligen kommer att se ut. (Här fick jag lust att infoga klyschan "Det som döljs ut snö...". Men nä. Det känns osmakligt). Hur som helst: Lite ljusare, lite bättre och alldeles purfärskt.

Den största förändringen under året kommer troligtvis att vara att jag går från att vara student till att ja... vad ska man kalla det? Förvärvsarbeterska? Anställd? Jobbare? Det kommer att vara en omställning på så många sätt, framförallt när det gäller hur jag disponerar tid och vad jag gör med mina dagar. Trots att det kommer att innebära många arbetstimmar har jag svårt att föreställa mig att det skulle krävas brutalt mycket mer av mig än vad livet gör just nu när jag både pluggar och jobbar. Däremot kommer det att krävas andra saker av mig än tid, vilket känns otroligt kul och motiverande. Jag kommer att lära mig massor med nya saker om mig själv, andra och min arbetsplats. Det finns äntligen en möjlighet för mig att arbeta på heltid med något som känns utvecklande och meningsfullt. Något som jag valt helt själv.

Förutom ovanstående kan jag tänka mig att andra saker i livet kan komma att se annorlunda ut under 2011. Eftersom jag bor i en studentlägenhet hoppas jag på att få en vanlig lägenhet under året. Jag har gått och drömt om en 1:a eller 2:a i Kungsladugård sen jag flyttade till Göteborg, vilket faktiskt inte är helt orealistiskt i dagsläget. I köket ska jag ha en kökssoffa, en LP-spelare och oändliga fikasessions. Helst ska det finnas en gård med en och annan stökig barnfamilj, några pratglada pensionärer och ett tjog andra trevliga grannar. I min lilla lägenhet ska jag bo och trivas, leva och ha det bra.

Resten löser sig. Eller rättare sagt: allting löser sig. Som idag. Och igår. Särskilt igår. Igår fick jag jobb. Ja, ni läste rätt. Jag fick jobb igår. Nästa vecka kastar jag mig ut som Bambi på hal is. 2011 har bara börjat kära vänner. Vilket år det här kommer att bli.