fredag 22 april 2011

På landet

Aprilhimlen'
Jag har slitit mig loss från uppsatsförfattande och är hemma på landet för att fira påsk. Fick sällskap av AK, som var på väg till Skåne, på tåget. Här hemma har jag hunnit njuta av mammas fantastiska mat, betraktat föräldrarnas renoveringsprojekt och tagit en lång promenad.

Nyfikna vänner
Två nyfikna vänner som fått komma ut på bete.

Vitsippa
Våren är på gång, tror jag minsann.

fredag 8 april 2011

Way Out West-pepp.

Kan du älska mig som luffaren älskar landsvägen?

Koncentrerad sommar

Redhead.

Redhead
Efter mitt förra frisörbesök blev jag mer rödhårig än vad jag någonsin varit tidigare. Gillar min entusiastiska frisör. Jag blir glad för att hon gör mig fin i håret och hon blir glad för att hon får göra en frisyr hon tycker är kul. Dessutom verkar jag ha fått 6-7 pers (!) i min bekantskapskrets att gå dit. Funderar just nu på ett erbjudande om att vara hårmodell... Skulle innebära ett lite mer drastiskt klipp men å andra sidan är rubbet gratis.

söndag 20 mars 2011

Jag lever!

Sådärja! Då var seedningsloppet genomfört. Första 2 km gick grymt fort. Jag tror att jag drogs med i farten från de andra löparna, på gott och ont. Ställde mig medvetet ganska långt fram i startfältet. Efter första varvet på banan (man springer två varv runt på motorbanan och en sväng bort mot SVT-huset) var jag helt slut! Men skam den om ger sig. När jag passerade SVT-huset sista gången var det bara att ge allt. Nedan ser ni resultatet efter dagens tävling. Jag hade som mål att komma under 50 minuter men får trösta mig med att loppet faktiskt är längre än milen. Milen sätter jag således på precis 50 minuter. Nu är det bara att köra för fulla muggar. 2,2 mil under 2 timmar än nästa mål!

Tid
00:52:36
Placering
190

Start (0 km)00:00:0000:0013:00:28
5 km (5,3 km)00:25:2704:4913:25:55
Mål (10,5 km)00:52:3604:5913:53:04

En gång tävlingsmänniska, alltid tävlingsmänniska.

Klockan 13 idag går seedningsloppet inför Göteborgsvarvet av stapeln i Frihamnen. Jag är så peppad att jag håller på att explodera! Nu jäklar! Jag har aldrig sprungit något lopp tidigare men däremot spelat en hel del fotbollsmatcher i mina dagar. Jag tror mig vara i god form så nu sitter resten i huvudet. Det gäller att hitta det där som får mig att ge allt allt allt.

torsdag 17 mars 2011

Säkert! på Trädgårn'.

Säkert!
Fredag alltså. Vilken kväll förra fredagen var. Efter att ha promenerat genom ett smådimmigt Göteborg och trotsat stans enda (?) oasfalterade gångväg kom jag fram till Trädgårn'. Väl där mötte jag upp min syster och några av hennes vänner. Ludwig Bell manglade på och såg extremt lycklig ut över att få spela för en fullsatt lokal. En inte allt för pjåkig uppvärmning. Men jag kommer ärligt talat inte ihåg så mycket av vad han sjöng och gjorde för ganska snart kom Annika Norlin in på scenen.

Jag kan inte sluta prata mig varm om denna dam. Det är något otroligt kraftfullt över hennes texter och den charmiga norrländskan. Hennes vardagsiakttagelser träffar uppenbarligen en stor massa väldigt rätt, inklusive mig. Extra glad blev jag när de spelade en otrolig cover på Radio dept.s Heaven's on fire, översatt till svenska såklart. Konserten avslutades med två extra extranummer vilket troligtvis säger allt. Fenomenalt.

Pannhuset.

Röda Sten
Vi fortsätter fotoutställningen med ännu en bild jag tog när jag och min syster var ute på en fotopromenad för ett tag sedan. Många av mina favoritmotiv finns i trakterna runt Röda Sten. På bilden ovanför går solen ned mot hamninloppet och till vänster skymtar Pannhuset.

Systra mi.

Systra mi
Vad i hela världen hade jag gjort utan min syster? Vi är förbaskat bra på att prata i timmar, gråta, skratta, bråka och tycka om varandra så mycket att vi nästan spricker. Det är extra fint att vi bor i samma stad nuförtiden. En spårvagnsresa bort finns det alltid sällskap!

lördag 5 mars 2011

Sol i sinne.

Anna Järvinen är tillbaka! Såg henne första gången på Siesta i Hässleholm för 3 år sedan. Jag hade varit utomlands i 9 månader och hade precis kommit hem. Lätt omtumlad packade jag, min syster och hennes kompis Sandra in oss i min lilla golf och åkte på festival. Det var maj och luften var hög. Solen sken och jag visste inte helt säkert vart livet skulle ta vägen. Men jag var glad. Vi dansade oss svettiga till Håkan Hellström, pratade med konstiga människor som man alltid gör på festivaler. Och när Anna Järvinen spelade kände jag mig frälst.

Det är något speciellt med att gå på konsert och särskilt på festival. Så här ser årets konsertplaner ut hittils:
- Säkert! 11/3
- The Tallest Man On Earth 16/5
- Where The Action Is 28/6
- Way Out West 11-13/8

Hoppas hoppas att Anna Järvinen tar sig till Göteborg för en konsert snart. Det hade varit fint.

fredag 11 februari 2011

Livet just nu.

Studentliv
Bilden är ganska talande för mitt liv just nu. Mycket förändringsarbete, både i hemtenta och livet i allmänhet. Mycket té. Mycket tid framför datorn och väldigt lite fritid. Men det är något jag valt själv och det ökar helt klart känslan av kontroll. Plugget är intressant. Mitt jobb är intressant. Och tids nog ska jag hinna prioritera mina vänner, precis som jag vill göra.

All kärlek!
/J

tisdag 8 februari 2011

Citat: mormor.

Idag skrev jag på kontraktet till mitt nya jobb. Känns riktigt riktigt bra! På tal om det framkom för en stund sedan följande, enligt mig ganska lustiga, historia

Min mamma berättade för mormor att jag fått jobb idag. Min mormor är kanske inte så uppdaterad i omvärldsdebatten, men dum är hon inte. När mamma förklarade för henne vad ett bemanningsföretag är framkom följande dialog.
"- Ja, Johanna ska jobba med att rekrytera, göra intervjuer och så. Bemanningsföretag håller på och anställer människor åt andra företag.
- Jahao jao.. Finns det företag som bara avskedar folk också?"

Fantastiska mormor!!

söndag 6 februari 2011

När mörkret skräms.

Jag är hemma på landet, i den lilla staden vid havet, för att ta igen lite pluggande. Tog tåget hem i lördags och möttes av båda min föräldrar på stationen som tog med mig till ett litet lunchställe. Det kändes skönt att åka hem och veta att jag skulle ha tre dagar helt för mig själv. För trots att jag är en social person som mer än gärna umgås med andra så finns det i grund och botten även en person som behöver tid till eftertanke och ensamtid. Får jag inte vara själv så orkar jag inte umgås med andra.

Så. Nu är jag här. Helt själv och skriver ett inlägg som handlar om ensamhet. Eller så handlar det snarare om rädsla. För en stund sedan tänkte jag ta mig ut på en promenad för att få luft mellan de vetenskapliga artiklarna jag brottas med. Artiklarna behandlar förändringsarbete i organisationer ur olika synvinklar och är faktiskt väldigt intressanta. Paus behöver man hur som helst. När jag stod där på gårdsplanen insåg jag hur mörkt det är ute. Jag tänkte gått åt ett håll men slogs av att jag skulle behöva gå förbi skogen. Började gå i motsatt riktning men kom inte så långt. Den bäcksvarta februarinatten stoppade mig. Reptilhjärnan meddelade att nu, NU, är dags att springa tillbaka hem till värmen.

Så jag vände tillbaka hem. Gick ett par varv på gårdsplanen och funderade över hur jag kunnat bli så feg? Jag har visserligen alltid varit lite rädd för mörker och särskilt mörka skogar, men det har tog rädslan till oanade höjder. För ett par år sedan brukade jag åtminstone klara av att springa ett par kilometer på kvällen utan att bli alldeles vettskrämd. Förnuftet säger att det troligtvis är säkrare att gå omkring i vår skog här i ingenstans på nattetid än i Göteborg på dagtid. Det tycks inte vara en dag då förnuftet härskar, denna söndag i februari.

torsdag 3 februari 2011

Dagens tillbakablick.

Spårvagn
Jag fortsätter att presentera gamla godingar från mitt Flickrkonto. Det här fotot är taget med min gamla Sony, tillika kompaktkamera. Trots sin vattenskada skall den inte underskattas: den kan åstadkomma mästerverk när den väl är på humör. Precis som bilden vid vagnhallen är det här fotot taget under en av mina fotopromenader då jag utforskade stan hösten 2008. 9:ans linje rullar under viadukten vid Kungssten så att det viner i tunneln. Min promenadrunda runt Nya Varvet är fortfarande en av mina favoriter.

Den här stunden är resten av mitt liv. Eller: Det som döljs i snö kommer fram i tö.

Det är rätt vackert när solen skiner över Majorna. Trots att det är februari och tanterna fortfarande går runt i broddar så börjar våren göra sig påmind. Det enda som kvarstår av snön är isen på gräsmattan utanför Hagakyrkan och små vallar ut med trottoarerna. Folk ser lite vaknare ut. Det är som att luften är högre och blåser bort vintertröttheten.

På nyårsafton, som i år firades i Stockholm hos en vän och hennes vänninor, konstaterade jag att 2011 kommer att bli ett händelserikt år på många sätt. Och nu när snön smälter så är det som att 2011 börjar visa sig som det egentligen kommer att se ut. (Här fick jag lust att infoga klyschan "Det som döljs ut snö...". Men nä. Det känns osmakligt). Hur som helst: Lite ljusare, lite bättre och alldeles purfärskt.

Den största förändringen under året kommer troligtvis att vara att jag går från att vara student till att ja... vad ska man kalla det? Förvärvsarbeterska? Anställd? Jobbare? Det kommer att vara en omställning på så många sätt, framförallt när det gäller hur jag disponerar tid och vad jag gör med mina dagar. Trots att det kommer att innebära många arbetstimmar har jag svårt att föreställa mig att det skulle krävas brutalt mycket mer av mig än vad livet gör just nu när jag både pluggar och jobbar. Däremot kommer det att krävas andra saker av mig än tid, vilket känns otroligt kul och motiverande. Jag kommer att lära mig massor med nya saker om mig själv, andra och min arbetsplats. Det finns äntligen en möjlighet för mig att arbeta på heltid med något som känns utvecklande och meningsfullt. Något som jag valt helt själv.

Förutom ovanstående kan jag tänka mig att andra saker i livet kan komma att se annorlunda ut under 2011. Eftersom jag bor i en studentlägenhet hoppas jag på att få en vanlig lägenhet under året. Jag har gått och drömt om en 1:a eller 2:a i Kungsladugård sen jag flyttade till Göteborg, vilket faktiskt inte är helt orealistiskt i dagsläget. I köket ska jag ha en kökssoffa, en LP-spelare och oändliga fikasessions. Helst ska det finnas en gård med en och annan stökig barnfamilj, några pratglada pensionärer och ett tjog andra trevliga grannar. I min lilla lägenhet ska jag bo och trivas, leva och ha det bra.

Resten löser sig. Eller rättare sagt: allting löser sig. Som idag. Och igår. Särskilt igår. Igår fick jag jobb. Ja, ni läste rätt. Jag fick jobb igår. Nästa vecka kastar jag mig ut som Bambi på hal is. 2011 har bara börjat kära vänner. Vilket år det här kommer att bli.