Jag lever!

Sådärja! Då var seedningsloppet genomfört. Första 2 km gick grymt fort. Jag tror att jag drogs med i farten från de andra löparna, på gott och ont. Ställde mig medvetet ganska långt fram i startfältet. Efter första varvet på banan (man springer två varv runt på motorbanan och en sväng bort mot SVT-huset) var jag helt slut! Men skam den om ger sig. När jag passerade SVT-huset sista gången var det bara att ge allt. Nedan ser ni resultatet efter dagens tävling. Jag hade som mål att komma under 50 minuter men får trösta mig med att loppet faktiskt är längre än milen. Milen sätter jag således på precis 50 minuter. Nu är det bara att köra för fulla muggar. 2,2 mil under 2 timmar än nästa mål!

Tid

00:52:36

Placering

190

Start (0 km)	00:00:00	00:00	13:00:28
5 km (5,3 km)	00:25:27	04:49	13:25:55
Mål (10,5 km)	00:52:36	04:59	13:53:04

En gång tävlingsmänniska, alltid tävlingsmänniska.

Klockan 13 idag går seedningsloppet inför Göteborgsvarvet av stapeln i Frihamnen. Jag är så peppad att jag håller på att explodera! Nu jäklar! Jag har aldrig sprungit något lopp tidigare men däremot spelat en hel del fotbollsmatcher i mina dagar. Jag tror mig vara i god form så nu sitter resten i huvudet. Det gäller att hitta det där som får mig att ge allt allt allt.

Säkert! på Trädgårn'.

Fredag alltså. Vilken kväll förra fredagen var. Efter att ha promenerat genom ett smådimmigt Göteborg och trotsat stans enda (?) oasfalterade gångväg kom jag fram till Trädgårn'. Väl där mötte jag upp min syster och några av hennes vänner. Ludwig Bell manglade på och såg extremt lycklig ut över att få spela för en fullsatt lokal. En inte allt för pjåkig uppvärmning. Men jag kommer ärligt talat inte ihåg så mycket av vad han sjöng och gjorde för ganska snart kom Annika Norlin in på scenen.

Jag kan inte sluta prata mig varm om denna dam. Det är något otroligt kraftfullt över hennes texter och den charmiga norrländskan. Hennes vardagsiakttagelser träffar uppenbarligen en stor massa väldigt rätt, inklusive mig. Extra glad blev jag när de spelade en otrolig cover på Radio dept.s Heaven's on fire, översatt till svenska såklart. Konserten avslutades med två extra extranummer vilket troligtvis säger allt. Fenomenalt.

Pannhuset.

Vi fortsätter fotoutställningen med ännu en bild jag tog när jag och min syster var ute på en fotopromenad för ett tag sedan. Många av mina favoritmotiv finns i trakterna runt Röda Sten. På bilden ovanför går solen ned mot hamninloppet och till vänster skymtar Pannhuset.

Systra mi.

Vad i hela världen hade jag gjort utan min syster? Vi är förbaskat bra på att prata i timmar, gråta, skratta, bråka och tycka om varandra så mycket att vi nästan spricker. Det är extra fint att vi bor i samma stad nuförtiden. En spårvagnsresa bort finns det alltid sällskap!

Sol i sinne.

Anna Järvinen är tillbaka! Såg henne första gången på Siesta i Hässleholm för 3 år sedan. Jag hade varit utomlands i 9 månader och hade precis kommit hem. Lätt omtumlad packade jag, min syster och hennes kompis Sandra in oss i min lilla golf och åkte på festival. Det var maj och luften var hög. Solen sken och jag visste inte helt säkert vart livet skulle ta vägen. Men jag var glad. Vi dansade oss svettiga till Håkan Hellström, pratade med konstiga människor som man alltid gör på festivaler. Och när Anna Järvinen spelade kände jag mig frälst.

Det är något speciellt med att gå på konsert och särskilt på festival. Så här ser årets konsertplaner ut hittils:

- Säkert! 11/3

- The Tallest Man On Earth 16/5

- Where The Action Is 28/6

- Way Out West 11-13/8

Hoppas hoppas att Anna Järvinen tar sig till Göteborg för en konsert snart. Det hade varit fint.